×
Vi använder cookies på våra sajter för att ge dig en bättre upplevelse. Med att fortsätta godkänner du detta. Läs mer ›
Acceptera
Bloggen om gemenskap

Jag, en hämnare?

07.01.2015

Den som arbetar med datorer vet att inne i den magiska lådan gömmer sig många hemligheter. Jag tänker nu inte på de tekniska miraklen utan på det rent innehållsmässiga: texter som man själv skrivit eller sparat från olika källor, bilder, gammal epost, fakturor, egendomliga anteckningar av alla de slag, sexton olika utkast till en insändare, ett stort antal flera gånger redigerade bidrag till olika antologier, korrektur etc etc.

Allt detta man inte längre hittar. Eller har glömt bort att man sparat. Allt detta som i brist på bättre fått rubriken "Att åtgärda", "Minneslista", "Dead lines", "Pågående arbeten".

Jag trodde för länge sedan, när jag skaffade min första otympliga bordsdator, att jag skulle få ordning i mitt liv. Så blev det inte.

När man har pappershögar, lösa lappar, brev i travar ser man dem. Kan röra vid dem. Kan i bästa fall hitta vad man letar efter. Men datorn är en storslukare, som uppmanar en att skriva och skriva om, och sedan äter upp alltsammans. Det mesta ligger bortglömt, oåtkomligt och osmält i dess inre.

Men häromdagen hade jag tur. Jag råkade hitta ett utomordentligt citat. Radio Mellannyland intervjuade Helsingfors stadsmuseums chef Leena Arkio och frågade om hennes fritidsintressen.

– Jag studerar franska, svarade hon. När jag är 80 år hoppas jag kunna tala lika bra franska som finska. Men jag är rädd att jag inte hinner, jag har så mycket att göra. Då tänker jag att det får bli när jag är 90 år. Då skall jag tala lika bra franska som finska.

Så lägger en klok kvinna upp sitt liv, tänkte jag. Och beklagar nu att jag själv inte ens har haft förstånd att datera citatet. Det är flera år gammalt, jag tror Arkio är ganska flytande på franska idag.
Ett annat fynd, lika odaterat, dök upp när jag kollade om jag hade någon text om stress på ålderdomen:

"Dan Hansson, forskare och psykoterapeut, möter i sitt arbete personer som vant sig vid en så låg aktivitet att de blir stressade av minsta lilla aktivitet.
Särskilt äldre personer är i riskzonen. Det är inte ovanligt att de gruvar sig en vecka i förväg för ett bankbesök, kommer till banken en halv timme före utsatt tid, glömmer bort hälften av vad de skulle göra och är utslagna två dagar efteråt."

Texten måtte vara gammal, från en tid då man ännu gjorde bankbesök... men i övrigt är den helt korrekt enligt min erfarenhet. Hur många gånger kollar jag t.ex. klockan när jag ska lämna hemmet? Eller när jag ska se på tv? Så ofta att jag till slut glömmer vad det var jag  egentligen skulle göra.

Ett intressant fynd är ur en rikssvensk tidning som presenterar ett tv-program där jag medverkade:

"Det är ett sjukt samhälle vi har, där det bara finns ett sätt att vara normal på", säger finlandssvenska författaren Birgitta Boucht. Själv tilltalas hon av den nattliga aspekten av verkligheten och har bland annat skrivit en dikt för att hämnas på ett hårdkokt ägg.

Det hade jag glömt. Som så mycket annat.

Bloggen om gemenskap – Alla inlägg

22.04.2020 –

Stress och prestationsångest är något som så gott som alla känner av nu och då. Vi lever i ett samhälle som förväntar sig att du rör dig framåt i full fart hela tiden, och detta sätter hög press på individen i många delområden av livet.

28.06.2017 –

För en tid sedan läste jag en intressant artikel om den brittiske hjärnkirurgen Henry Marsch. Han berättade om sitt krävande jobb, sin fru, sitt samarbete med kolleger. Jag rev ut artikeln som pryddes av en stor bild av Marsh.

 

14.06.2017 –
Birgitta Boucht

Jag har fått en hyresgäst. Det är en kvinna med hög röst, bestämda åsikter, ivrig tv-tittare, anlag för narkolepsi (jag hittar henne ofta sovande på min säng), en person som skriver listor om de mest triviala saker.

19.05.2017 –
Birgitta Boucht

Jag är besatt av en orosande som springer omkring i min kropp, klättrar på ryggraden, kittlar mig under fötterna, rör om i mitt huvud som om den var vispen i gröten. Jag har inte bjudit in den. Jag föddes med den.
 

27.04.2017 –
Eva Kela

Jag minns dina signaler helt stumma
Hur jag tystades ner till noll minus allt
Och att du krävde min skamskit
För att ömsa mig bit för bit tusenfalt

19.04.2017 –
Birgitta Boucht

För en tid sedan såg jag en intervju med filmregissören Aki Kaurismäki i tv. Den visades som introduktion till filmen Le Havre, som jag sett tidigare men gärna ville se på nytt.
 

11.11.2015 –
Birgitta Boucht

Idag är en varannandag. En dålig sådan. Jag tvingar mig ut på promenad och märker efter en mycket kort stund att jag inte orkar gå ett steg till. Jag har antingen för varmt eller kallt på mig. Paraply har jag, men det regnar inte. Jag har också en inköpslista i fickan men inga pengar.

16.09.2015 –
Birgitta Boucht

För tre veckor sedan såg jag döden i vitögat. Det var oväntat och jag var oförberedd på det som hände, eller inte hände.

24.08.2015 –
Birgitta Boucht

"Hur har sommaren varit?" frågar folk omkring mig, de som nu återvänder från landsställen, utlandsresor, besök hos vänner och bekanta runt om i landet. Styrkta till kropp och själ, färdiga att ta itu med jobb, skolor, nya utmaningar.

10.08.2015 –
Kirsti Dalman

I en liten by i norra Liberia i västra Afrika stiger en ung flicka in i “klassrummet”. Egentligen är det bara ett plastunderlag som fungerar som golv, några bänkar, en tältduk som tak. Den unga flickan är lärarinnan. Hon har med sej 15 små burkar, lite mylla och frön.

17.05.2015 –
Birgitta Boucht

I bussen in till Helsingfors centrum steg det på en gammal krumböjd kvinna. Hon hade höftfel och svårt att röra sig. Hon försökte klättra upp på platsen bredvid mig, längst fram i bussen. Jag ville hjälpa henne men hon avböjde.

23.04.2015 –
Birgitta Boucht

Förr reste jag en hel del, skrev om mina upplevelser. Idag kommer jag inte iväg ens  till Sverige utan att oroa mig veckor i förväg. Jag saknar mig själv som den person som vandrade till fots genom Europa, som gjorde tappra (men lönlösa) försök att klättra upp till Kilimanjaros högsta topp.

20.04.2015 –
Per-Erik Lönnfors

Jag hade en tid undvikit att äta i servicehuset. Efter allt påskätande tillredde jag enkla luncher hemma hos mig.

Om jag skall vara ärlig så ville jag också undvika de rynkiga ansiktena och de kutiga ryggarna.

02.04.2015 –
Kirsti Dalman

En inköpslista? Nej absolut inte; snarare en inte-köps-lista. I varje fall om man är gammal, inte har krafterna kvar i fingrarna, eller alternativt inte ser så bra. I sistnämnda fall blir inte-köps-listan hur lång som helst; har du försökt läsa innehållsförteckningarna?

25.03.2015 –
Birgitta Boucht

Häromdagen deltog jag i ett trevligt knytkalas med gamla vänner.

24.02.2015 –
Birgitta Boucht

Jag förbereder mig för en kvällsträff där jag ska tala om min självbiografi Förklädd och naken. Självporträtt. Själsfränder. Skrift. Jag har talat om den på många ställen, läst och berättat, och varje gång hittar jag en ny infallsvinkel på mitt material.

07.01.2015 –
Birgitta Boucht

Den som arbetar med datorer vet att inne i den magiska lådan gömmer sig många hemligheter.

Visa mer ›